Jag ber om ursäkt till ALLA män jag någonsin gjort narr av... i sjukdomstider... jag tar tillbaka alla elaka ord jag sagt... skratten bakom eran rygg... pratet kring hur veka karlar är... frågorna kring hur man kan vara så sjuk att man måste ligga till sängs dygn igenom..under täcket och svettas och klaga.. och STÅNKA.. jag ber om ursäkt... för vet ni vad??? Jag är SJUUUK.. och jag känner mig som en karl... och jag erkänner mig besegrad...
Jag har alltid varit en person som kan göra allt trots sjukdom... jobba...städa...fixa..laga mat.. dona...tvätta.. och ta hand om barn..familj allt.. utan att klaga.. trots riktigt dåligt mående.. Men de sista året .el åren..hmm.. minns inte.. men hur som haver.. åldern måste ha tagit ut sin rätt.... för nu e jag sjuuuk.. vill bara få medlidande.... stånka och ömka mig..klaga och tycka synd om mig själv... varför??? jo för jag orkar ju inget..kroppen kollapsar... och jag känner mig frustrerad.. jag VILL..men kan inte.... :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar