Har åter lagt mig i sängen med vemod i mitt hjärta efter att ha sänt in den sista uppgiften i min utbildning nu.. Jag känner mig sorgsen och glad samtidigt. Glad för att jag fått uppleva hela denna resa. Sorgsen för att det är slut nu. Kan vara svårt att förstå för den som inte genomgått samma sak. Men när man utvecklas och allt blir förändrat och man känner att man växer som människa så händer något otroligt i kroppen. Självförtoendet och självkänslan får sig en riktig "boosterkick" och man har ett "rus" av välbehag i kroppen. Jag är så rädd att inte få uppleva den igen, även om jag vet att det bara är mina tankar som fipplar nu så är det så jag känner. Och tankar om vad ska jag nu göra om dagarna, kvällarna? fast jag vet att jag självklart ska jobba och utvecklas ännu mer, så finns dessa tankar.
Jag kommer verkligen att sakna dessa år. Och allt som det har bärt med sig.
Så nu ligger jag här. Full av tankar och känslor. Skulle tom kunna gråta en skvätt, samtidigt som jag skulle vilja fira att det e klart nu.
Det har varit en otrolig resa. Alla underbara människor man fått träffa. Vänner man fått och som kommer att vara kvar hela livet känns det som. WOW.
Jaja.. nu skall jag inte bli alltför sentimental. Men jag ska ligga och suga på detta en stund nu.... sedan är det lika bra att sätta fart på dagen.. städ..tvätt.. och allt annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar