Blandade känslor

Jag är så glad över saker som sker i mitt liv just nu. Då jag för första gången känner att jag är stark och känner att jag kan stå för allt jag gör. Att känna att man vuxit så enormt att man bara känner sig så hel. Det gör jag nu.
Men samtidigt så har denna sida haft biverkningar som jag tyvärr måste säga att jag inte bär ansvar för, utan det endast beror på andras egna val.
Det som händer när man pluggar och går in i utbildningen så mycket som jag gjort är att man fokuserar mycket på detta och sedan försöker hålla det övriga i livet flytande också. Vilket inte har varit helt lätt då den ena i en partner relation växer i ilfart medans den andra står kvar. Det problemet vet alla som varit i samma situation hur det är. Det är inte lätt. Den ena sprudlar av lycka och utvecklas medans den andra mer och mer blir osäker på den där personen som en gång bara var älsklingen och nu är på väg..vart??

Det kräver sin tid att lösa detta också.. vilket jag jobbat på samtidigt som pressen från skolan är stor nu inför slutspurten också.

Det som sårar mig något så djupt är när människor inte klarar av att andra utvecklas, utan måste söka efter fel och istället för att bara ta det med mig... utesluta mig. Det är otroligt elakt tycker jag då jag inte ens fått en chans att förklara vad det nu är personen/personerna har problem med. För jag har inte gjort något som skulle kunna såra dem. Det enda jag gjort är att fokusera på mig och min familj för en gångs skull i livet. Och det är fel??

Är det så en relation skall vara? Att man inte kan få vara glad, stressad,lycklig,pressad,uppjagad, upptagen, i andra tankar osv utan att man utesluts för det. Är det släktigt?
Frågan är istället vad de valen man gör när man behandlar någon så kommer att leda till. Jag vet idag att jag fått nog av att ständigt få ta på mig allt. att aldrig duga till, att alltid få krypa till korstet osv. Jag vet att jag är värd så mycket mer än så och jag vet att jag är en underbar person och ännu mer ödmjuk i dag än jag någonsin tidigare varit. Men det väljer man att inte se.
Vilken förlust för dem kan jag tycka. För jag kommer att gå vidare. Men jag kommer inte försvinna ur deras liv. För det går inte. Så valet dom själva gjort nu är att må dåligt i relation till mig medans jag själv går vidare.

Jag vill ändå säga att jag mest mår bra i detta allt. Jag har för böveln gjort en enorm utvecklande resa som stärkt mig något så otroligt mycket och som jag kommer att fortsätta utveckla. För nu finns bara en väg.. och det är framåt.
Att resan varit lite guppig är något som bara gjort att banden man har blir starkare om man kan reda ut dem. Tack älskling för att vi lyckats göra det.. och att vi trots många jobbiga stunder ändå valt att kämpa vidare. Belöningen av detta kommer ju nu.

Glad över att du valt att förstå mina känslor och tankar och valt att acceptera att jag är starkare idag. Trots att det ger dig mer mothugg. Synd att andra inte sådana.

Såååå.. nu har jag fått ur mig lite av det jag bär på... känns skönt..