Inge bra alls :-(

Ja det var ett tag sen nu.. helgen bjöd på powermeet och barnkalas och båda dagarna var riktigt lyckade måste jag säga.
Början på veckan började inge bra.. började få ont i en tand. Och jag hade precis varit på kontroll och det var endast en tand som e åtgärdad så jag blev lite brydd.. men tänkte att det förmodligen bara var nå irretation. Avvaktade så klart.. men det blev bara värre och värre.. så idag kunde jag inte stå ut längre utan ringde akut och fick komma in.
röntgenbilder visade ingenting.. allt såg fint ut.. men tanden ömmade något så fruktansvärt när man knackade på den. massa funderingar hit och dit och konsultation från andra läkare så kom de överens om att öppna tanden.. för misstanke inflammation i pulpan.. och det var det ju.. började blöda direkt dom kom ner till den.. jaha.. bedövad var jag .. men i ena kanalen så var det riktigt illa och jag reagerade på lilla minsta... mer bedövning.. men inget hjälpte..
såå.. jaaaa.. i med lite bakteriedödande salva och låta tanden vila sig lite innan man gör ett nytt försök.. ni kan ana att jag hade ont.. trots bedövning... och livrädd för att när bedövningen skulle släppa att det skulle göra mer ont.. för hon kunde inte ge garantier på att det skulle bli lugnt och det kunde t.om bli värre.

Nu sitter jag här.. och har fortfarande ont..:-( men jag kan stå ut tills i morgon då ny kontakt skulle ske..
jag bokstavligen hatar detta... och blir ännu mer arg eftersom det blir så här trots att man inte har hål i tanden.. utan att det är något som grott i flera år säkerligen innan det bryter ut så här... sjukt!!!!! :-(

Ska berätta en annan hemsk sak jag upplevde i måndags natt.. min son var med vänner till borlänge på fotbollsturnering. även en mamma till ena killen var med så allt kändes lugnt att skicka iväg honom.. han brukar fixa sådana saker.
På natten vid halv ett så ringer telefon... det är min son.
- mamma, du vet, vi är på ett disco.. och det har blivit bråk.
- Vaaaa??? vad har hänt??? (jag börjar få panik)
- jo.. det var ett gäng killar som började bråka med en kompis.. dom slog ner honom.. och började sparka på honom.. då hoppade jag in och då slog dom mig.. och nu står dom utanför och väntar på oss.. dom är många fler nu ca 15 st.
- (paniken har stigit till max nu) Vaaaaaa? vad säger du? disco? vartdå? berätta från början!!
- Jo, vi dansade på golvet och kompisen råkade komma åt en kille.... då vände han sig om och slog ner kompisen.. och när han låg började dom att sparka på honom. Då hoppade jag in och knuffade undan killarna. Ena killen ramlade baklänges mot en kompis och samtidigt fick han in en spark i bröset på mig. - Då slog jag till honom.. - då kom det en annan kille och slog mig på käften.. - då slog jag till honom också..
- men herregud!!!!!
- men då kom vakterna och särade på oss. - kompisen kom på fötter men knuffades ner för en trappa och tuppade av.. men är ok nu..
- Jag skulle aldrig ha låtit dig åka.. det är sånt här som kan hända.. (jätteorolig nu)
- och mamma? Nu står dom utanför och väntar på oss.. discot är slut.. men vi är kvar inne.
-Vaaaa???
- men mamma. vakterna ska hjälpa oss. dom skjutsar hem oss.. och polisen kommer snart.
(vi avrundar samtaletoch han skall ringa när han vet mer)
01.00 ringer han igen.
- mamma.. det är lugnt nu.. polisen har tagit in dom. 10 st killar. dom kände igen dom sen tidigare och nu ska vi få skjuts till campingen och vakterna där ska ha koll med hundar under natten..
- Men ska du inte komma hem nu da?
- nej jag kommer i morgon.. och det är lugnt nu..
(vi avrundar samtalet och jag kan inte påstå att jag mådde nå bra efter det.. hade jättesvårt att sova.. och frågade mig själv om de killarna som startat detta ens är medvetna om vad dom kunde ha ställt till med.
allt slutade gott.. och han kom hem i går..*pust* och jag blir ännu mer förbannad när det visar sig att det endast var min son av alla killarna på discot som hoppar in och försöker hjälpa killen som blivit nedsparkad.. och dessutom själv får smällar och även då ingen som hjälper dom av deras vänner... lite fegt tycker jag.. man kan ialla fall försöka styra av bråket.
men min son är ialla fall av det rätta virket..:-) inte första gången han hjälper nån . det är ett gott hjärta.. men visst.. han ser inte faran i situationen.
Jag är inte rädd för att min son ska bråka.. för han e en väldans bra kille.. har alltid varit det.. ingen bråkstake alls..utan väldigt snäll, pratsam och rolig kille..
men visst.. han backar inte när en vän i nöd behöver honom.

plötsligt inser jag att han är 15 och att jag i några år kommer att få uppleva sånna här situationer igen säkert.. våldet bara ökar tycker jag och när ens barn kommer i åldern blir man väldigt rädd.. och det gör mig väldigt sårbar..:-(